Trevlig Valborg!

Stort bål och fint väder, kan det bli bättre?!?

Första matchen för i år...

Men inte den sista förhoppningsvis:)

Linda - Sanndrömmaren?!?

Jag är inte direkt van vid att drömma "starka" drömmar, och kommer bara ihåg att jag drömt en mardröm en gång i mitt liv, det var i Fort Lauderdale och jag drömde att Malin var dödssjuk och jag vaknade av att tårarna sprutade... Men det är också enda gången jag har vaknat av en dröm... tills igår, då vaknade jag mitt i natten efter att ha drömt att Carina och Henke äntligen fått barn, inte alls någon mardröm, men ändå vaknade jag av detta. Och i går kväll kom äntligen SMS:et vi alla väntat på! Lillan har kommit! Stort Grattis till er alla tre =)

(ps, drömde inatt att MFF fick stryk med 4-1 eller 4-0 i kväll... och vi som ska in och se matchen... hoppas det bara var en slump, annars börjar det bli lite läskigt...)

Så har ännu en vecka gått....

Jag har precis varit ute i trädgården och jobbat med myggen var alltför förtjusta i mig så nu blev det ju ett ypperligt tillfälle att gå in och blogga!

Veckan som gick var det tokmycket som hände, så vips var den borta, och ingen blogguppdatering. Detta kryddade vi med en förkylning som nådde sin kulmen lagom till helgen. Nu är jag bara lite snuvig, Martin mår som jag gjorde för några dagar sedan, och idag när min kusin och kollega Annica kom till jobbet så pratade hon som om hon var buktalare åt en kråka och klagade över ont i halsen... hmmm var kände jag igen det ifrån?!? Vad det än var jag hade i helgen så smittar det nog i alla fall... Tyvärr har träningen tagit lite stryk på grund av detta, det blev någon joggingtur i slutet av arbetsveckan, men nu har jag inte varit ute på flera dagar. Men nu tar vi tag i det igen, bara dagar kvar till vårruset nu =)

I fredags var det fest på högalid, Annica har fyllt 30 år, Natalie 2 och Claudio 37, så det var fest för hela familjen Salas Lindskog. Det hade fixat och donat så det stod härliga till och det bjöds på smörgåstrårta till mat och inte minde än tre olika tårtor till kaffet! Barnen fick en massa skoj, bland annat heliumballonger, och slå på piñata.

Natalie klädd som en prinsessa, fick många paket!

Kusinen Sebastian tyckte det gick för långsamt och hjälpte till...

Till slut var alla involverade i paketöppningen!

Den fina piñatan, i form av ett lejon

Födelsedagsbarnet fick börja slå

Alva tyckte också det var väldigt roligt!

Efter några omgångar åkte baseballträet fram och Anton lyckades slå ner den.

Minsann fanns det godis gömt innuti!

Och tycker man det är synd att slänga den så kan man ju alltid ha den som mask... Ann-britt blev väldigt snygg =)

Blod, svett men inga tårar....

Vårruset närmar ju sig med stormsteg, så nu har högsta växeln lagts in när det gäller löpträning. Jag pratade med Helena i fredags, och vi beklagade oss över hur dåliga vi var på att komma ut och springa. Efter ett tags funderande tänkte jag att så förbannat svårt ska det väl inte vara så det blev en 5 kimlometersrunda på kvällen (vad annars göra en fredagskväll liksom?!?)
Målet från början var att springa de fem kilometrarna på 25 minuter, eftersom jag gjort det förr så vet jag ju att det är fullt möjligt. Dock var det några år sedan, och med dagens resultat tippar jag att tiden kommer att bli 28-29 minuter när jag är i mål... Som vanligt är man ute alltför för sent med att träna. Men upplägget de sista dagarna innan loppet är i alla fall långdistansträning och intervallträning. I söndags sprang jag ca 8.5 km, och hann springa knappt en kilometer innan jag lyckas få in ena foten i en vajer som sticker upp som en ögla ur jorden, så jag störtade i backen med benet före, och där kom blodet det stod om i rubriken, men skam den som ger sig, jag sprang färdigt rundan, med lite noggrannare uppsikt om var jag satte fötterna!
I dag var det intervallträning, sprang fort som bara den en halv kilometer, lugnare takt i en halv kilometer och så höll jag på i fem kilometer, sjukt jobbigt! När det var snabbspringning så lät det nog som en skadeskjuten hund kom flåsande i skogen, rosslig och flåsande, men det var bara jag... nu hoppas man på ett bra resultat också. Och tro det eller ej men nu börjar det faktiskt kännas ganska behagligt att ta en runda i joggingspåret...

I går blev det annan träning, nämligen skytte. Sköt min första ställningsserie på väldigt länge. Slog till när det var månadstävling också. Trodde att jag kunde klassa ner mig lite från elit som jag sköt i innan, men se det gick inte, så länge hade jag nog inte varit borta från det. Räknade ut att sist jag kommer ihåg att jag sköt en ställningsserie var på SM i Halmstad 2006 (rätta mig gärna ni skyttefolk som läser detta men jag tror att det gick där 2006) Jag sköt säkert någon mer tävling efter det men inte vad jag kommer ihåg så här på rak arm. Många blev förvånade när jag stövlade in i skjuthallen, Kim sade något i stil med att det bara var Henke som fattades för att det skulle bli riktigt nostalgiskt, och vem kommer några minuter senare om inte Henke.
Lite rörigt blev det innan man kom i ordning med allt, och hur allt nu skulle vara. Skulle byxorna vara knäppta eller uppknäppta i ligg? Hur var bakkappan i knä och var i hela fridens namn var det jag brukade ha remstoppen? Men efter ett tag kom vi igång och det gick väl ganska skapligt för att inte skjutit på länge. Fick till sist ihop 175 poäng: 95 i ligg, 41 i stå och 39 i knä, tror jag det var i alla fall. Kul var det i alla fall, och vem vet, jag kanske dyker upp igen nästa månadstävling igen =)

Det kanske hade varit bättre med gummistövlar...

Men nu slapp jag svettas om fötterna i alla fall när jag grävde i trädgården! Nu ska jag hoppa in i duschen sen är det middag med systrarna och syskonbarn som gäller:)

Trött sällskap...

Alva och jag promenerade hem från Kävlinge i måndags, denna donna somnade dock väldigt fort... Så mycket med det sällskapet :)