Det var inte bara Martin som jobbade igår, mina ben fick också en försmak på det här med att jobba hårt... Jag fick stränga order om att inte springa förrän efter sex månader, och det har det gått nästan i alla fall. Sixten blir sex månader nästa vecka och några dagar hit eller dit kan ju inte göra sån skillnad. Däremot kunde jag glömma någon längre sträcka. 500 meter fick jag börja med, och kändes det bra efteråt och dagen efter kunde jag trappa upp det med 500 meter till. Så i går kopplade jag in ipoden så jag kunde mäta sträckan, gick en kilometer och började sedan på min halvkilometer långa sträcka! Riktigt skönt kändes det att äntligen få springa igen, men underbart är kort, och efter 2.5 minut var sträckan avklarad, och jag fick återgå till promenad igen. Jag kände absolut ingenting, varken igår eller idag, så jag antar att det blir kilometern som hägrar nästa gång! Nu sitter jag i en solstol och solar lite, ska fortsätta läsa min bok och dricka upp morgonkaffet. Sixten sover förmiddag, och när han vaknar ska vi hämta upp Camilla och kusinerna och köra till mormor och morfar där det bjuds på lunch, livet är bra okomplicerat ibland:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar