onsdag 10 mars 2010

Männen i mitt liv...

Vet inte hur många kort jag har på Martin och Sixten när de ligger och myser, vilken är den absoluta sysselsättningen - för båda två!
Båda dagarna när Martin kommit hem från jobbet har han snabbat sig in och bara längtat efter att få ta sin son i famnen och bara mysa. Båda dagarna har Sixten sovit... När man väl hör hans första skrik har Martin rusat dit, tagit upp honom, för att konstatera att det luktar lite suspekt i blöjan, åtgärdat detta för att sedan ha en arg och hungrig son som bara vill till sin mamma och äta...
Sen kan kvalitetstiden börja! I går såg det ut så här i två och en halv timme här hemma:


En pappa som är trött efter en hel arbetsdag, och en Sixten som är helt utslagen efter sitt andra bad i livet. Denna gången gillade han det lite bättre, och kunde ligga kvar i badbaljan ända tills han valde att spä ut badvattnet lite.... Då tyckte hans föräldrar att det var dags att gå upp =)

Det pågår också en daglig kamp här hemma om att övertyga sonen att hans säng är väldigt skön att sova i... Funkar lite då och då. Synd för honom att han har en mycket envis mor, annars hade han sovit mellan oss varje natt fortfarande. Och det är klart, har man legat och sovit på pappas mage i två och en halv timme är det inte så populärt att lyftas över till sin egen säng. Det kvittar hur tungt han sover, så vaknar han när man lägger honom, protesterar, får nappen och somnar om. Vaknar ibland till en eller flera gånger efter det, känns i bland som om man är en jojo när man skuttar (eller släpar sig!) ur sin egen säng bort till hans, i med nappen ner igen upp igen... Men skam den som ger sig!

Med tanke på att min kära sambo ska upp vid sextiden om morgnarna erbjöd jag honom att vi kanske skulle överväga att sova i olika sovrum om vardagarna för att han ska få lite ro och inte vakna varje gång sonen skriker för att mamman vägrar ge sig. Svaret jag fick på det var:
- Pax för att ha Sixten i mitt sovrum!
Så det projektet lades ner...

Nu låter detta som världens grej kanske men det är det verkligen inte! Sixten vaknar bara en gång varje natt för att äta, och det är efter det som övertalning "sova i egen säng" startar. Som längst har vi varit vakna 1,5 timme på natten men det har som tur är varit mer undantag än regel! Så jag klagar verkligen inte!
Just nu ligger Sixten och sover, har gjort det sedan två så idag borde han vara vaken när Martin kommer hem... kanske =)

Inga kommentarer: